Facebook, semester och funderingar

Nej, jag vet inte om jag "är tillbaka" men fick ett behov av att skriva några rader. Sommaren eller i alla fall semestern är slut för denna gång, väckarklockan börjar göra sitt jobb i gen och i nästa vecka börjar tjejerna skolan. Jag är ju av den personligheten som gillar hösten, älskar dofterna och luften som ändras till krispigt kylig, kunna vira en halsduk runt halsen och gosa in mig i en filt med tända ljus om kvällarna, så det är inte så svårt att komma in i vardagen igen, speciellt inte efter denna sommar som vi dessutom har tagit det väldigt lugnt och inte stressat runt utan mer tagit dagen som den kommer. Vi var dessutom lyckligt lottade som kom i väg på en icke planerad solvecka till Grekland, det gjorde oss gott. 
Jag tog en time out från Facebook under semestern som gjorde mig så gott, ville inte lägga tid på telefonen under semestern så jag tog beslutet att ta bort appen och med det hade jag förhoppning om att dragningskraften till att stirra in i skärmen skulle avta, visst kände jag ibland att man kanske "missade" något men avstod från att klicka mig in. Men så i går gjorde jag det.. klickade mig in, väntan på en vän fick fingrarna att klicka på safari och inloggningsuppgifterna satt i bakhuvudet :( men bara efter några sekunder mindes varför jag plockat bort appen ur telefonen. USCH!!! Har jag blivit gammal? Jag fyller förvisso snart 41 men visst har väl socialmedia förändras bara den sista tiden.. från att ha varit en sida där man kan skrolla runt bland bilder på folks välstädade hem, fin middagar, träningsskor och familjemedlemmar, (tycka vad man vill om detta men det var vad jag sett denna sociala sida som), är det nu sida efter sida fyllt med olika politiska ställningstaganden, feministiska, antifeministiska, rasistiska och antirasistiska, delningar av sidor haglar och jag ryggar lite äcklat efter att ha skummat kanske 80 sekunder och blivit varse om facebooksvänners ställningstaganden, bakom sina skärmar, hackande på varandra och inte en enda lite söt unge i badkaret eller en middagstallrik på en uteservering. Så med detta kan jag nu konstatera att jag ta farväl av Facebook, kommer sakna många av er men hoppas vi kan ses på Instagram, Annaheltenkelt1 Shit vad tid jag kommer att få tid över, precis som när jag slutade röka och blev mindre stressad! ♣
 
 

En början på något nytt

Har ni känt känslan av otillfredsställelse, en rastlöshet som inte riktigt släpper greppet.. Varje gång som jag har semester infinner sig den där känslan att det måste till en förändring.. Har inte kunnat sätta fingret riktigt på vilken typ av förändring som ska till för att rastlösheten skall försvinna. Tankarna svävar fritt från att -Ska vi sälja alla våra ägodelar och flytta till andra sidan jorden, -Ska vi sälja huset och flytta till stan, köpa hund eller kanske rent av att skaffa en bäbis... ja ni hör ju själva hur tokigt det låter men jag tycker att alla förslagen är Helt okay just där och då men som tur är har jag, när jag samlat till familjeråd aldrig fått med hela familjen att rösta på samma grej. Tjejerna har snabbt skrikit JAAA på hund och bäbis förslaget medans Anders föreslagit att åka in till stan och shoppa lite, något som räckt för att jag för ett tag ska släppa tankarna om förändring... Låter det galet tycker ni? Jo kanske, jag kan nog se det lite tokiga i det just nu och det har nog att göra med att jag NU har tagit det största klivet mot en för mig Galet stor förändring!

För snart TRETTON år sedanklev jag in genom dörrarna till något som kom att bli mitt andra hem, Ja nästa som min andra familj.  Mitt Jobb, i Tretton år!

Jag gick gravid med Tilde där, gick från receptionist till systemhanterare på IT, Redovisning och fastighetsfrågor är några av de sysslor som jag tagit mig an dessa år. Kollegor som har kommit och gått, stött och blött med chefen som givit mig möjligheter att växa som person gett mig utmaningar att pressa mig lite extra när jag trodde att gränsen var nådd. Jag skulle kunna skriva en bok om alla år här, en tv serie skulle vi kunna sätta upp med massor av gelenskap som hänt, tänk bara när brandlarmet löstes ut och sprinklerna sätter i gång just under förberedelserna inför årets Julfest... Föreställ er närmare femhundra medarbetare som just i detta nu gjorde i ordning sig för årets fest samtidigt som catering firmor roddade med mat, scener och underhållning. Jag lovar att det för första gången Inte var populärt att fyra brandbilar beordrade evakuering av hela fastigheten, Förlåt det ju inte det jag skulle tala om i dag utan vad som är på gång NU. Jag får nog en anledning att skriva ner och berätta om händelser från "huset" en annan gång.

Som ni säker förstår står jag just nu redo att ta klivet mot nya utmaningar, Nytt år Nya möjligheter och nytt jobb!

Det har varit många turer fram och tillbaka i tre månader har vi stött och blött för och emot, listor med fördelar med det gamla mot det nya men NU Äntligen har jag vågat ta steget, mot det Nya! Bläcket på kontraktet har torkat och jag har berättat för närmaste kollegor, inte utan att det klumpat sig i magen en aning men alla har varit fantastiska, förstående och stöttande.

Nu gäller det att inte få kalla fötter under veckorna som kvarstår innan jag ska lämna mitt nuvarande jobb, det kan pendla snabbt, att trygghets knarkaren tar över och vill stanna kvar hemma i tryggheten, jag har som tur är mina små knep hur jag ska tackla dessa tillfällen.

Bara att titta på företagets förstasida räcker gott❤️ 

All min kärlek❤️















Ni är mitt allt❤️

Advents myser



Nu är det bara granen och tomtarna som väntar❤️

Om att välja det positiva

Märker att jag oftare blir irriterad på människor som väljer att se negativt på saker, som att tex se katastrofen innan den händer, att inte kunna se eller känna att saker och ting blir bra utan väljer ett -Jora det funkar väl eller -Det går Väl bra...
Snälla försök att vara lite possitiva och glädj er åt Livet♥
I lördags gick jag och A på stan, mötte upp syrran och hennes man och tog ett glas bubbel på NK för att sedan möta upp några vänner på restaurang Nosh and Chow, ett fantastiskt ställe med underbar mat och vi hade så mysigt♥
När vi tackade för oss var klockan 21.15 och de andra i sällskapet gick vidare ut i Stockholmsnatten. Anders la en kommentar om att han känner sig tråkig för att orken inte finns att följa med vidare medans jag känner en enorm lycka över att vi överhuvudtaget fortfarande kan följa med ut, umgås med vänner och ha roligt tillsammans, det är inget som är självklart längre, A får tryck i huvudet i stimmiga miljöer och tröttheten tar ut sin rätt efter ett par timmar på stan.
Här hade man ju lätt kunna känna en nedstämdhet över hur det är men Jag Väljer att se det positivt, Livet blir ju så mycket roligare då, eller hur.



Godmorgon Farsdag

Idag är vi lite extra tacksamma över alla fina pappor, vi som fortfarande kan få krama om våra föder kan väl göra det en extra gång❤️
Just nu känner ja extra tacksamhet över livet, kanske ytligt men så jäkla glad över att efter att ha bott här i tio år är nu äntligen Hela huset renoverat❤️ sista rummet klart 


Självklart är det en del kvar att göra som att få upp gardinstänger, tavlor och lampor men åh så skönt. Gissa om jag inväntar advent för att få pyssla lite extra här hemma🎅 
I år blir det inget Thailand så jag kommer att ha tid att gå All In hela december! Kollar varje dag massor av Instagran konton med julinspiration. Allt från granar till tvålar måste planeras❤️

Att vara tonårsmorsa

Jag har nog varit ganska skonad jämfört med många andra men shit vad svårt det är att hålla sig vaken, fredag kväll  och tonåringen är ute med kompisar, jag har lovat att hämta! Har funderat mycket på det där med tider, vad ska man ha för gräns? Går på magkänsla nu. Får väl vara tacksam att hon vill bli hämtad i alla fall❤️



Alla är lite här och där

Idag var det årsmöte & städdag med våra härliga grannar. Vi bor i en radhus förening med endast sex familjer och vi har en gemenskap dom är svår att slå! Ingen ångest över dessa sammankomster, tvärt om, kan sakna samtalen under senhösten och vintermånaderna när man inte ses så ofta.
Just nu ligger jag i soffan i hallen och kollar film medans övriga familjemedlemmar är utspridda, handbolls match och kompis häng❤️
Renovering av vardagsrum pågår därav hall, kök och vardagsrum i ett, ganska mysigt, har fått möblera om en aning men ombyte förnöjer har jag hört
Min utsikt från soffan
Hoppas ni har en mysig lördag❤️

Men Inget ont som inte för något gott med sig.

Sjukdomen knackade på dörren för snart fem år sedan, då kunde jag aldrig för mitt liv kunna förutspå hur livet skulle bli. På ytan kanske det inte är någon större förändring annat än att vi i dag är mycket mer närvarande vi skjuter sällan något på framtiden utan försöker göra det mesta möjligt här och nu.

Men Inget ont som inte för något gott med sig.

Jag är nog inte samma människa som jag var innan, t.ex. är jag inte längre mottaglig för personer i omgivningen som tidigare hade en negativ påverkan på mig eller oss som familj. Jag har en inre styrka som jag tror att jag måste tacka sjukdomen för. Tidigare i livet hade jag ett behov av att vara omtyckt, blev oerhört besvärad om jag fick en känsla att någon var arg eller kanske helt enkelt inte gillade mig som person. Jag kunde slå knut på mig själv och la all tid i världen på att försöka förstå varför och sedan tillgodose denna person till max för att bli av med denna obehagliga känsla som kunde borra sig djupt in i mitt medvetna.

Idag är det helt annat, Idag är det Mitt Liv & Min Familj som är det viktiga. Idag vet jag vilka mina vänner är och de vårdar jag ömt. Jag vet att mitt beteende påverkar mina barn och jag gör det jag kan för att de ska bli starka och ödmjuka individer. Lära dom att vårda de vänner som de mår bra av och att inte låta sig påverkas av trista kommentarer eller dålig attityd. Att inte låta de växa upp med samma känsla som jag hade att det var så viktigt att vara omtyckt av alla utan det viktiga är att varaomtyckte av de personer som dom själva bryr sig om.




Livet är inte alltid rättvist..

Vet inte riktigt vart jag ska börja, en storm av känslor har tagit över min kropp de senaste veckorna och mycket energi har gått åt till att bara hålla allt i styr. Försöker och tycker att jag klarar det förhållandevis bra, att tänka positivt och njuta av nuet. Nu gäller det att fokusera på barnen, hemmet, och A.

Dagen innan vår underbara Londonresa i september fick A ett samtal från läkaren, inget roligt samtal och tyvärr blev vår stora tjej vittne till detta utan Anders vetskap, svårt att veta vart man har barnen när man pratar i telefon, hur man än försöker så har dom öron som över hör det mesta. 

Som att inte hjärntumör är tillräckligt att behöva leva med har nu A fått vet att han fått MS, Multipel Skleros.. Vet inte mycket om denna sjukdom och vet inte om jag vill veta heller, har lovat mig själv att inte Googla utan väntar nu på ett läkarbesök som skall bli under hösten. Många tankar som snurrar såklart, vad innebär detta? Är det en förklaring till varför A inte har känsel i foten? Förklaring till ökad trötthet? Har sjukdomen koppling till hjärntumören eller hade han blivit drabbad ändå? Påverkat detta tumören och hur mycket kan kroppen orka? Ja frågorna är många och läkarbesöket är välkommet nu.

Näe Livet är inte rättvist men jag är ändå glad över att vi har det liv vi har och vägrar att vika mej för sjukdommar, vi har världens finaste familj och någonstans så tror jag att vi svettsas samman och blir starkare av motgångar.



En intensiv helg

Haft en intensiv men härlig helg som började med middag och tjejmys hos syrran i lördags, skratt och djupa samtal avlöste varandra i timmar
Härliga tjejer♥
Igår, lördag, åkte A till landet för att stänga igen för vintern själv gick jag en sväng till gymmet, ett Zumba pass fick bli min lördags träning, styrka kör jag mest i veckorna då kan jag alltid köra med någon vilket jag behöver för att få energi och våga köra lite tyngre.
Innan A han hem var jag tvungen att ge mig in till stan, skulle träffa två fina vänner för lite mat och sen timmar med Feel Good, Flashdance SHIT SÅ BRA!!!

Tack fina Sussi för att du gjorde detta möjligt♥
I dag har vi varit och ätit buffé på Herrängens Gård, vilket ställe! Lyxit att ha detta på promenadavstånd
I kväll kokade jag risgrynsgröt, hög tid att börja med Höstmys/Julmys, kalla det vad ni vill men det här är verkligen Min årstid, älskar allt som hör den till
Närbild på mitt mys i soffan
Kör på lite Johan Falk också, kan det bli bättre♥
 
Kommer lägga upp ett inlägg med lite djupare funderingar & tankar framöver men just nu är ytlihet i bloggen ett måste, trist kanske ni tycker men för att orka och för att alla i familjen ska hinna få information först får bloggen annat vänta lite.

Innan vi sätter oss bekvämt i soffan...

Jag hade gärna krupit tillbaka ner här
Men istället drar jag på mej varma jackan för en kväll med nattvandrare, nu först möte med Fältare, tack för att ni finns och stöttar våra ungar därute❤️


Vad som värmer i hjärtat

Att få fina kommenatrer här inne värmer i hjärtat ska ni veta♥♥ Viia vill inte att jag publicerar men andra finns unde kommentarer❤️
I morse fick jag så fina meddelanden på telefonen


Och strax efter kom detta 
Så lycklig att jag har fina människor omkring mej, utan er Inget Jag❤️
 

Lite extra allt

Ibland kan livet vara lite så där extra gott, känslan att livet ler och är snällt mot en. 
Man orkar lyfta blicken och se det där vackra
Att hinna sitta i solen och njuta av höstluften
 Äta gott och titta på människor som skynadr förbi, fullt upptagna av tankar och omedvetna av omvärlden. Skönt att stanna upp och vara i nuet, låter klychigt men så sant tycker jag. En klog person sa engång att man måste försöka vara närvarande i det man gör just nu och inte bara tänka på vad vi ska göra härnäst. Det försöker jag tänka på i alla fall ett par gånger i veckan. Tycker att det går rätt bra faktiskt♥

Till enda

Ja ännu en super helg är till enda!
I fredags var det föräldrar vandring i området där vi bor, synd att det ska behövas men det gör det verkligen, tyvärr. 
I lördags var jag och Tilde med våra vänner på brunch på Clarion och shopping på stan, Gud så mysigt att hänga med vänner en hel dag. Tack M för allt❤️



På kvällen blev det middag på lokala Thaihaket, supermysigt En riktig heldag❤️
Idag var jag och hälsade på min lilla mormor, fikade på stan med mamma, pappa och Tilde som avslutades med handbollsmatch.
Nu mys i soffan med Olivia, Tilde sover och A är på hockey. 
Nu laddar vi för en ny jobb och skolvecka😃 


Om

Min profilbild

Anna

Jag heter Anna och är 40 år, lever med min man & våra två döttrar i Stockhom. Min man lever med en obotlig sjukdom, en hjärntumör, det här kommer bli min dagbok genom livet med allt vad livet handlar om, Kärlek,Glädje, Skratt, Sorg, Ilska, Sjukdomen och säkert en massa annat, vi får väl se! Välkomna

RSS 2.0