Åren går men jag är inte med på tåget
En sak som jag har reflekterat över är hur stora barn jag har, att en snart fyller femton år, tre år kvar till arton.. & så våran lilla unge som fyller nio år om en vecka.. Reflektion på det: Vi har inga småbarn längre, de är egna individer som klarar sig helt fantastiskt i livet utan påpassning av mamma & pappa, lite stöd ibland men med hemnyckel i fickan styr de sina liv ♥
Det känns som att jag inte hunnit med sista tiden, när gick dom från små och beroende till stora och mer oberoende varelser
Vackraste ungar, var rädda om ert syskonskap, det kommer vara ni två mot världen❤️Jag tog time out
Visst är det underligt hur livet ter sig? Eller är det vi, människan som beter oss underligt, har vi makten eller är det livet som styr?
Hur vi ena dagen känner på ett sätt och en annan dag vänder allt sig upp och ner. En dag känner vi tacksamhet över livet och nästa dag kommer bitterheten krypande och onda tankar tar över.
Jag valde att stänga ner bloggen ett tag, var tvungen att stanna upp och fundera på riktigt hur jag tänker och känner. Varför ena dagen är yta och nästa djup... ...
Tyvärr har jag inte kommit fram till någon slutsats men jag har lärt mig att jag är jag och jag fungerar inte som alla andra, det gör nog ingen och det är nog därför som vi har så svårt att förstå varandra ibland.
Jag har tagit en time out från sociala medier, låter helt enkelt bli att läsa men farmförallt lpter jag bli helt att kommentera eller gilla. Låter bli att ta ställning.. Svårt, mycket svårare än jag förstått, trodde faktiskt inte att JAG var så styrd av Facebook eller Instagram men ack vad jag bedrog mig. Att läsa men inte ta ställning för eller emot, Det är inte enkelt, att inte heller "lika" en bild som ja tycker om eller kommentera för att visa ställningstagande.
