Om att välja det positiva
Märker att jag oftare blir irriterad på människor som väljer att se negativt på saker, som att tex se katastrofen innan den händer, att inte kunna se eller känna att saker och ting blir bra utan väljer ett -Jora det funkar väl eller -Det går Väl bra...
Snälla försök att vara lite possitiva och glädj er åt Livet♥
I lördags gick jag och A på stan, mötte upp syrran och hennes man och tog ett glas bubbel på NK för att sedan möta upp några vänner på restaurang Nosh and Chow, ett fantastiskt ställe med underbar mat och vi hade så mysigt♥
När vi tackade för oss var klockan 21.15 och de andra i sällskapet gick vidare ut i Stockholmsnatten. Anders la en kommentar om att han känner sig tråkig för att orken inte finns att följa med vidare medans jag känner en enorm lycka över att vi överhuvudtaget fortfarande kan följa med ut, umgås med vänner och ha roligt tillsammans, det är inget som är självklart längre, A får tryck i huvudet i stimmiga miljöer och tröttheten tar ut sin rätt efter ett par timmar på stan.
Här hade man ju lätt kunna känna en nedstämdhet över hur det är men Jag Väljer att se det positivt, Livet blir ju så mycket roligare då, eller hur.
Behovet av att tanka är stort
Igår blev det en sån där energi rik dag, när man får tanka massor av ny energi. Rolig arbetsdag med nya utmanande saker på G och på kvällen en date med en fin vän! Ni vet en sån där kväll när man i timmar bara plöjer allt från djupa till lite mer ytliga ämnen, från döden och ångest och rädslor till utseende och jobb! Tack min fina vän för att du finns! Fick dessutom presenter och vackra blommor som nu pryder köket
Ja vad ska man säja
Finns många ord som kan beskriva vad jag känner just nu, Lycka & Kärlek❤️
Att stanna livet för en stund
Det är vad jag önskar mej just nu, att stanna upp och bara njuta!! Allt känns just nu helt perfekt, hur många sådana perioder har man i livet när man känner så?
Barnen mår bra och är självständiga roliga individer med massor av livslust och nyfikenhet!
Vi har möjlighet att resa och göra roliga saker tillsammans och alla vill fortfarande hänga på när jag vill åka och äta glass en måndags kväll och det är underbart!
Jag njuter till Max av mitt liv just nu och önskar att alla fick känna den känslan 
Hur väljer man och varför
Man är rik på en sak så här på semestern, tid!!
Tid att fundera på livet, hur, vad & varför! Nu snurrar mina tankar kring ätande, vad är det som gör att i alla fall jag förknippar godsaker med liten bit av lycka? Inför en semester, en resa tex så kretsar mina tankar kring vad jag ska få äta på just det resemålet? I fem månader har jag tränat och skött kosten hyfsat men det är nu det spårar! Fullständigt!! I Grekland vad det för varmt för annan fysisk aktivitet än lite Squats på rummet, okay matintag denna vecka med undantag av lite rose och glass att kyla ner våra varma kroppar med men när vi sedan beger oss till Gotland det är då det går totalt utför, frukostarna består nu av BRÖD med ost & Smööör!!! Efter bara någon timmar är vi alla lite sugna, vad passar bättre än lite fika... Kaffe & bulle slinker snabbt ner och ger den där snabba lycko känslan tills sista tuggan slinker ner & känslan av tomhet stannar trist kvar i kroppen men bara tills jag kommer på att klockan nu närmar sig lunchdags och Vad passar då bättre än att snabbt glida i på Driven på Mc Donalds, för visst är det effektivast när man har ett späckat schema så här på semestern?! Samma trista känslan nu som vid fika stunden, lycka medans man tuggar på den där efterlängtade kolhydrats späckade måltiden men känslan efter, Nej den är inte kul, Tills... Jag kommer på att på vägen till utflyktsmålet ligger ett underbart liter kafé med så vacker utsikt och en mysig trädgård att sitta och njuta av en kopp kaffe i. Så vi styr glatt bilen i riktning mot nya mål, tanken nu är att jag ska nöja mej med en kopp kaffe för det duger gott efter maten. Väl framme går vi alla målmedvetet mot den underbart bulldoftande lilla röda stugan i den mysiga trädgården. A bär brickan med kaffe, läsk, bullar och någon kaka, jag för handen fram & tillbaka mot munnen, kaffekoppen tänker ni nu säkert men ICKE!!!! En socker dränkt bulle har plötsligt hamnat i Min hand? Samtliga familjemedlemmar skakar bestämt på huvudet när jag surt frågar om det är dom som köpt & övertalat mej till detta. Och så här fortsätter det, dag ut & dag in. Just nu har vi landat hemma i huset i stan och en
liten del av mej känner en längtan efter svalare väder och rutiner, jag älskar sommar, sol & semester men jag har så lätt för att helt tappa greppet💛
Vad behöver vi egentligen??
Nu har vi landat på landet efter tre veckors kringresande på diverse semester resemål. Ett hus på trettio kvadrat där vi sover i bäddsoffa i köket medans tjejerna delar våningssäng i ett rum som även används som förvaring av kläder, sängkläder, picknick korgar, böcker, kylväskor, extra element, fläkt för varma dagar, dynor till två grupper utemöbler, fiske redskap ja ni kan föreställa er kanske... Men det roliga är att vi trivs! Tjejerna längtar ut redan och redan i januari börjar dom prata om Märsön. Min fundering är vad det är vi har behov av? Först jobbat vi skiten ur oss år efter år för att kunna bo i stora hus eller fina lägenheter med dyra fina möbler, ha råd med långresor till Fjärran öster, stads resor på hösten, Gotland, Öland you name it. Vi ska ha fina bilar, dyra kläder, träningskort på diverse gym. MEN vi åker gärna ut till våra primitiva stugor när vi vill känna lugnet och njuta av ledigheten till Max. Hur fungerar vi???
Att våga släppa kontrollen
Något gott som kommit sig av tröttheten som vägrar släppa greppet om min kropp är att jag har släppt en aning på mitt kontrollbehov. Som nu på semestern, jag har alltid älskat att sova länge på morgonen, (har ibland önskat att jag vore lite mer morgonpigg för det låter så mysigt när alla berättar om tysta tidiga mornar med kaffe och bok, kanske något man skulle satsa på i framtiden, ändra lite på sin personlighet, fast det får nog bli lite senare i livet, måste jobba med lite annat just nu) men i alla fall jag sover gärna länge vilket gör att det kan bli aningen stressigt när det sedan ska fixas matsäck för dagens utflykt, packning av bad väskor med diverse handdukar, leksaker och guförbjude inte glömma solkrämen. MEN... Nu har jag släppt, lämnat över! Sover tills A kommer och väcker mej med kaffe och meddelar att förberedelse av mat och dryck är på G. Jag släpar mig ogärna upp, scrollar igenom Instagram ett par minuter, tjatar lite på barnen, den stora som vägrar vakna.. Den lilla som ska smörjas, hår & tänder som ska borstas! En snabb blick i kylväskan, som vi förövrigt måste köpa ny, Där & Då kliver kontrollen in igen... A som nu befinner sig på toaletten är på bra avstånd för att inget märka. Ur med mackor, muggar, drickor, yoghurtar, frukt och annat som maken noggrant lagt ner, för att På Mitt sätt packa om. Nöjt tittar jag ner och känner den där tillfredsställelsen som infinner sig efter att ha lyckats lite extra bra med något. Släppa kontrollen var det ja!
Men det blir bra tillslut❤️
Dela med er eller inte..
Tog ett uppehåll från bloggen ett par månader och funderingen just nu är om jag vill, kan & orkar skriva igen.. Saknar delar av skrivandet men känslan att inte kunna skriva fullt ut gör att jag känner mej lite bakbunden, tanken när jag började blogga var ju att jag skule skriva av mej men riktigt så öppen har jag svårt att vara. Känner fortfarande en viss rädsla eller osäkerhet över hur öppen man kan eller ska var.. Att bara lägga upp dagens outfit eller bilder på vad barnen gör var inte riktigt min tanke med den här sidan.
Undrar hur ni andra blogger tänker & känner!?! 
Har en hel del känslor & tankar som jag kanske skulle dela med mig av här...
Funderar & återkommer😘
Att ta sitt ansvar
Trode aldrig att den här dagen skulle komma.
Jag har alltid sett mig själv som rätt stark och självständig. En svaghet som jag vet om, är att jag har svårt att erkänna när jag inte mår topp, dagar som känns tunga och perioder som är svårare att hålla focus på det possitiva, är inget som jag gärna pratar om. Istället kopplar jag på ett ännu större leende och drar på mig en ännu tjockare pansar rustning för att inte någon ska kunna krafsa hål på fasaden.
Sjukt beteende. Verkligen och jag vet om det men vill inte göra något åt det, vill inte att någon öppnar upp till det som är ordentligt inpackat och förslutet. Livrädd att en sörja av oehagliga känslor ska släppas lös och som jag sedan inte har kontroll över eller klarar av att packa in igen.
Men ändå har jag gjort det, tagit steget mot det som gör mig livrädd, skräckslagen inför tanken att NU ska någon ta sig igenom skalet och tvinga fram det geggiga.
Jag har valt det själv, tagit steget att be om hjälp. Jag ber om att någon ska börja krafsa så där obehagligti min kropp och i mina känslor.
Varför???
Därför att jag insåg att jag inte håller det helt inom mig längre, det sipprar ut lite gegga hela tiden retar och förstör i form av okontrollerad ilska, irritation och appati.
När det nu är mina barn och Anders som får ta emot denna gegga fick det vara nog. Nu måste jag vara vuxen och ta ansvar♥
För att få dagarna att gå
Jobbar hårt med att hålla tankarna i styr, tar alla tillfällen jag kan att vara sysselsatt, träning funkar bra och det gör att somnar gott på kvällen. Tyvärr har jag åkt på en förkylning så vila står på schemat några dagar nu
Nu lite TV med tjejerna, Anders är på hockey i kväll❤️
Svar på kommentar
Fick en kommentar ang mitt tidigare inlägg Tankar, Frågan var
-Kan inte din "kris" eller dåliga mående bero på att du lever med en man som är sjuk?!
Ja.. Jo... självklart tror jag att allt det spelar in och kanske eller Jo jag tror att det har en stor betydelse i mitt liv. Jag vet att perioderna kring halvårs kontroll av tumören (eller tumörerna), är jobbiga, väntan på besked är påfrestande. Även om jag inte ständigt tänker på det så ligger det där bak och pockar på uppmärksamhet, vill fram och ta över mina tankar och förstånd. Bryta ner mig för att ta över mina tankar som jag i vanliga fall lyckas styra över. Självklart är detta något som påverkar hela familjen, Olivia och jag kan prata mycket om tankar och känslor, det är jag så glad över♥
Tilde har just nu ångest och oro, svårt att somna, tänker på döden, vill inte dö, vill inte att vi ska dö. Många tankar och oro kommer över henne när det är dags att gå till sängs. I dag fick både jag och Olivia lägga oss hos henne och lugna, trösta och finnas nära!
Så Jo, det finns nog ett samband men ibland orkar jag inte se det, eller vill inte kanske...
Träning Is The Shit!
Utvecklingssamtal med Olivia, en sväng till Särholmen för att köpa ny bok och presenter inför helgens alla kalas och en tur hem till mamma och pappa för att krama om födelsedagsbarnet, lilla papsen fyller sjuttiotvå! Detta han vi med innan jag stack upp till gymmet, så otaggad med en olustkänsla i kroppen som riktigt kröp runt som ormar under skinnet. Hoppade motvilligt upp på löpbandet och stoppade lurarna i öronen och på med musik på högsta volym, Spel listan PeppFaan, Funkade!! Körde femton minuter snabb promenad, sedan började jag springa, en minut och 30 sekunders vila vilket gjorde susen för humöret. Skönt nu blir det en mysig kväll med tjejerna, Anders har åkt över till brorsan♥
Tankar vackra minne är också bra för humöret♥ I morgon är en ny dag Puss på er alla där ute, ni är viktiga!
Tankar
Tisdag 23.20; Tänk att det ska vara så svårt att prata när det är så lätt att skriva, inte helt enkelt men i alla fall enklare än att formulera meningar av tankarna och sedan få ur sig de i ord. Tankarna snurrar galet snabbt, jobbet, hemmet, livet, Vad gör man, vad ska man göra? Leva på så här? I ett ekorrhjul där materiella saker tar största platsen. Rusar vi alla på i vår lilla bubbla till liv och glömmer bort att tänka efter? Inte för att vi är missnöjda men kanske för vad vi inte ser på vägen. Handlar livet om att "få ihop vardagen"? Längtar vi oftast till något annat än där vi står?
Vi jobbar oftast mer än heltid, är borta från hemmet nio till tolv timmar om dagen för att kunna köpa våra barn all den elektronik de önskar, eller för att kunna boka den där drömsemestern som vi sett på reklamen?
Jag har alltid varit rastlös av mig, välkomnat Förändringar i alla dess former, flyttar, jobbyten, eller stora projekt att fokusera på eller planering av olika slag, ja allt som är nytt ger mig någon slags tillfredsställelse. Vill alltid framåt eller någon annanstans. Det måste vara jobbigt för min omgivning, min familj! Jag är lycklig över att jag är född i ett land där det finns utrymme för tankar som dessa, hade man varit flicka i Indien hade överlevnad varit det som livet handlat om. Jag tror faktiskt, om jag hoppar in och vikarierar lite som hobby psykolog, att det är lite av ett flykt beteende också, men mer om det en annan gång.
Första veckan efter att vi kommit hem från Thailand var jag så nöjd med tillvaron, mycket med tanke på saker som vi såg och upplevde där, jag tog varje tillfälle att sätta mig och läsa, jag riktigt njöt av att vara här hemma men snart kom rastlösheten krypande och denna gång även tvivel, massor av tvivel.
Känner mig rastlös och trött på samma gång. Tungt att andas, samtidigt som hjärtat slår så hårt att jag blir andfådd! Är det detta som är fyrtio års krisen alla pratat om? Jag välkomnar dagen mer än något annat då jag tror att med åldern kommer trygghet, visdom och pondus :)
Visste inte om jag skulle publicera fler inlägg men det blev snabbt väldigt fullt i Utkast, så jag fortsätter så länge jag har behov av att skriva och publicerar en del av de tankar som hamnar på pränt♥
❤
Här mår jag riktigt bra❤
Hur fungerat kropp & knopp
Jag har funderat en del kring varför!? Varför fungerar jag som jag gör, varför känner jag mig olika, olika dagar? Hänger ni med? Som i går till exempel, på jobbet höll både kropp och knopp sig hyfsat stabil men så fort jag klev innanför dörren hemma sjönk humöret, (kan flika in att det INTE är hormonell obalans vi pratar om nu, den har jag stenkoll på!) Olustiga känslor sköljde över mig, trötthet, otillräklighet, irritation över att ständigt vara en tjockis och ILSKA!! Varför blir det så här? Varför känner jag så här? Jaja, nu accepterar vi det vi inte kan förändra & förändrar det vi kan ♥
Happy Wednesday every one!
Denna bild får mig alltid att le ♥
Vad händer??
Hjärtat slår lite extra hårt och en euforisk känsla börjar sprida sig i kroppen. Kan det verkligen stämma, är det verkligen sant? Ja, det är bara några få timmar kvar nu..sen är det Äntligen SEMESTER!!!
I dag fick Tilde följa med mig till jobbet, något hon ofta frågar om men sällan fungerar, men i dag!!
Fina unge!!
En helt vanlig dag..
Usch, jag ger upp eller kanske bara dags att ge efter... Krypa ner under täcket och stanna där ett tag!
Var på lunch med Sussi (som vanligt) men det var nog räddningen i alla fall. Skönt att ha någon som kan ta emot när man är behov av att ösa. Nu är ju hon
tyvärr lyckligt gravid, Jag vet visst är det
tristkul!! Jag kommer alltså bli ensam på jobbet från oktober, kommer inte funka, vet inte hur jag ska hantera detta... Nu ska jag ha intervjuer med två kandidater som skall vara lämpliga för tjänsten under hennes föräldrarledighet. Inte lätt att fylla hennes skor. Stackars tjejer, hehe!
Fina underbara vän, vad gjorde jag utan dig!!
Yta och allvar
För att kort sammanfatta dagen, En bra dag!! Solen som lyst på oss från blå himmel, ett gympass från helvettet. En gladare mamma trotts PMS tider!
Nu är jag hungrig, eller snarare sugen... Har bestämt mig för att inte äta mellan 20.00 och 08.00 har hört att det ska vara bra för kroppen men min kropp är inte riktigt med på det eller så är det kanske snarare hjärnan, den vill att jag ska äta mycket och ofta! Måste kanske det det ett tag för att även min hjärna ska vara med på det. Lite jobbigt bara , för alla tv program handlar om mat eller bakning, har ni tänkt på det? Mäster kockar hit och bakning dit... Får bli en bok i kväll den handlar om mord i alla fall, ingen mat där inte!
Måste berätta en sak, när jag var på väg hem i dag passerade jag en parkbänk, på bänken sitter en tjej eller ja kvinna kanske man säjer, när jag precis passerat bänken inser jag att jag känt den tjejen, (jo jag väljer tjej, kvinna är inget ord för mig) för en herrans massa år sedan. Jag vänder mig om och tittar i gen, hon tittar inte mot mig utan med en något ledsen blick tittar hon tomt framför sig. Min hjärna går på högvarv, ska jag gå fram säja Hej, hur mår du nu för tiden, ja sånt man brukar säja när man träffar någon som man inte träffat på ett tag men något tog emot, jag fortsatte bara framåt.. jag inser att livet inte varit lika snällt mot denna tjej som mot mig. Vi träffades i tjugoårsåldern när livet bestod av fest, fest och mera fest! Jag minns att denna tjej kunde dricka öl som ingen annan. Jag träffade kille och tappade kontakten med de flesta i festar kretsen. Hörde att hon fick barn självklart med den coola killen i gänget eftersom hon var söt och mycket omtycket av killar medans tjejer oftast såg henne som en konkurrent. Nu känner jag mig lite ledsen men framförallt besviken på mig själv att jag bara gick... Jag har funderat mycket på vad som bestämmer våra livsöden, ingen allra minst hon själv hade nog kunnat tro att hon skulle gå den vägen i livet. I dag är jag extra tacksam över hur snällt livet varit mot mig, visst vi har alla våra motgångar och prövningar men man ska nog vara tacksam över det man har för det är faktiskt inte självklart! Tror inte att hon funderar över om hon ska äta efter klockan åtta eller inte...
Var rädda om er!
Det är trist nu
Hur mår ni? Trist här inne, va?! Vill ni veta varför? Näe strunt i det, så trist bara...
Har ni läst eller lyssnat på nyheterna om ungdomarna som skapar upplopp i Stockholms förorter? Faan helt sjukt, Dom tänder på bilar och annat och sedan kastar dom sten på brandmännen som kommer för att hjälpa, en kille som polisen greps var TOLV år... vart faan finns föräldrarna? Vad tror dom att dom ska uppnå med det här? Att vi tycker synd om dom? Att vi vill hjälpa? Nä skulle inte tro det!! dessutom får polisen kritik för att de använder övervåld... kan man det i ett sånt här läge? Jag kräks på skitungar som dessa...!
Annars..?.. Någon som har ett ämne att debattera? Vädret... Eller någon politisk fråga kanske?....
Kärlek
Vet ni vad äkta kärlek är? När man kommer hem från jobbet och maken har tagit fram utemöblerna
