annaheltenkelt.blogg.se

Samtalet som aldrig kom...

... tror ni att någon läkare har hört av sig sedan Anders skrevs ut från sjukhuset sist? Nä precis, inte ett ljud! Man tror knappt att det är sant, att det är i Sverige på tjugohundratalet, att man behandlar en patient så jävla dåligt. Just nu är det en bra period och då glömmer man bort men vi vet ju att det kommer tillbaka och då väller ilskan upp igen, det vet jag. Just nu är det lugnet före stormen..

Älskar hans humor, att han alltid kan få mig att skratta. För mig är det jätte viktigt och i vårt fall, tror jag att vi överlever på grund av det. 

Först vill jag skriva tack för en fin blogg:)! Hittade den för en månad sedan och blev glad då jag ibland tänkt på er sedan ni var med i Sofias änglar. Lever själv i en familj med två barn och en man som blev sjuk 2003 i vilket de trodde var epilepsi, men den diagnosen har till och från ändrats. Fortfarande vet vi inte vad det är. Min man får anfall där han kan vara medvetslös i allt från 5 min till 50 min..... Som tur är har han alltid en förkänning.

Jag vet precis vad du menar med humor! Det är vårat sätt att "överleva" med.

Önskar dig en härlig lördag kram