Dela med er eller inte..

Tog ett uppehåll från bloggen ett par månader och funderingen just nu är om jag vill, kan & orkar skriva igen.. Saknar delar av skrivandet men känslan att inte kunna skriva fullt ut gör att jag känner mej lite bakbunden, tanken när jag började blogga var ju att jag skule skriva av mej men riktigt så öppen har jag svårt att vara. Känner fortfarande en viss rädsla eller osäkerhet över hur öppen man kan eller ska var.. Att bara lägga upp dagens outfit eller bilder på vad barnen gör var inte riktigt min tanke med den här sidan.
Undrar hur ni andra blogger tänker & känner!?! 
Har en hel del känslor & tankar som jag kanske skulle dela med mig av här...
Funderar & återkommer😘

Kan det vara ett Hejdå?

I dag har jag haft en date med min fina syster, skulle ha träffat min fina svägerska men hennes dotter mådde inte bra så vi sköt på träffen då vi vill ha med tjejerna också. Hoppas du mår bra nu Celina ♥
Jag och syrran åkte och handlade födelsedagspresent till lilla pappsen som fyller år på onsdag. Mysigt och behövligt att få vara ensam med syrran, vanligtvis har vi en klan av ungar när vi ses, även om det också är kul så kan man ju ha behov av att prata lite ostört ibland. Tacksam att hon finns i mitt liv ♥

Nu har Anders fått tid för röntgen igen, i Mars ska dom kolla "den gamla vanliga tumören" och "det" som dom har upptäckt på halsryggen. Självklart avspeglas detta på mitt humör, tankar och funderingar är inte lika klara och rationella. veckorna från det att Anders fått kallelsen till provsvaret kommit är tyngre än övriga veckor.
Funderingar kring livet gör sig påminda hela tiden, prioriterar man rätt saker? Fokuserar man på det som är viktigast, har vi fokus på att leva eller mest på att överleva? Harvar vi på i vardagen och mest längtar till något annat hela tiden? Ja det snurrar en hel del just nu, som ni märker! Visste inte riktigt vad jag skulle få ut av att blogga när jag började men kände att det var ett skönt sätt att få ur mig saker samtidigt som det dokumenterades. Senaste tiden har dock bloggen mest handlat om rätt ytliga ting, kanske lite av den jag är så klart, det kan jag erkänna men det var inte riktigt tanken från början. Just nu har jag lite funderingar att sluta blogga, i alla fall för en tid. Tycker att det är kul men hittar ingen skrivar lust just nu och då går det trögt. Känner och funderar mer och mer på hur mycket man ska dela med sig av, hur privat man ska vara. Hur mycket ska man dela med sig av på sociala medier, Facebook, Instagram och blogg?
En Stor Kram till alla er som hälsat på här inne, ni som kommenterat och delat med er av åsikter och annat! TACK, det har varit underbart att läsa om er OCH er omtanke för min familj ♥♥♥

GLAD I DAG!!

Tänkte bara stick in näsan lite snabbt och säja Godmorgon! Passar också på att tacka för alla kommentarer som jag fått i helgen det är så kul att höra i från er som läser. Hade faktiskt rekord många läsare i går, det inspirerar verkligen, att ni vill läsa vad Jag har att berätta, känns faktiskt skit skumt, men super kul!!

Ha en fin dag så ses vi i eftermiddag, eller hur?!

Bloggen 1 månad

Det måste nästan firas med tårta. Jag hade inte kunnat tro hur kul det skulle vara att blogga, vilken härlig respons som jag har fått! Jag fortsätter nog ett tag till!!

Nu vill jag be om ursäkt men också Tacka er!

Det finns en sak som jag har haft dåligt samvete över, det har legat och gnagt i bakhuvudet och så har jag blivit så där irriterat påmind  då och då om detta misstag som jag gjorde.
Nu tänker jag be om ursäkt!
Självklart kommer ursäkten inte att komma till samtliga som förtjänar den men jag hoppas att det kommer att kännas bättre när jag har fått det på pränt.
NU: När "vårat" avsnitt av Sofias Änglar hade sänts på TV, fick jag en massa fina kommentarer och meddelanden på Facebook av både vänner och människor jag aldrig mött och vet ni vad jag gjorde?
INGENTING..... Fattar ni, jag svarade inte någon på alla dessa rader som människor tagit sig tid att skriva till mig, Jo ett ynka Tack! Var vad ni/de fick på min facebook status.
Ni fattar att detta grämer mig än, två år senare. Jag kan bara ursäkta mitt dåliga beteende med att jag var helt känslomässigt tömd en bra tid efter programmet OCH överväldigad, förstås. Samt att jag är usel användare av Facebook. Men en sak ska ni veta, jag har sparat ALLA meddelanden som jag fått, dom ligger där i inkorgen och glädjer mig i bland över vilka osjälviska människor det finns här ute i världen.
 
Jag vill passa på att tacka för alla fina kommentarer som jag får här på bloggen, vissa vill inte att jag publicerar deras rader så de svarar jag privat på, för det är något som jag känner är viktigt för mig i dag, att svara er när ni kommenterar. Jag trodde helt ärligt att jag bara skulle skriva här för min egen skull, att det skulle vara som en privat dagbok, men jag erkänner att det är en kick att se hur många besökare bloggen har, det är verkligen super kul och en sporre att skriva ännu mer.
Så En STOR Kram till alla er där ute, tack för att ni gör det roligare att skriva.
 
Bara för att jag är så glad och tacksam i kväll så ska jag bjuda på en bild av mig själv, jag fastnar sällan på bild så detta tillfälle är unikt :)
En riktig närbild dessutom!
 
 
 

Lite bilder

Kolla in vad min stora unge har hjälpt mig med i kväll. Lite bilder i "headern" för det måste man ju ha, enligt tonåringen i alla fall. Min fina Olivia!

Blogga eller Inte

Funderar lite i dag, jag har inte gått ut med att jag börjat blogga till så många av mina närmaste.
Varför känns det så nervöst att berätta det? Ligger det lite av jantelagen som jag känner av...
-Varför skulle jag tro att någon vill läsa det jag har att berätta, eller finns det någon annan anledning till denna rädsla? Kanske är det jobbigare att bli bedömd av de man känner, rädd för kritik av dom man tycker om än okända läsare på nätet...  Att få höra att det inte är passande att blogga om familjen och vårt privatliv skulle kännas jobbigt att få höra av någon av mina närmaste, Varför... Usch ja, men jag väntar nog ett tag till innan jag berättar! Eller ? Någon som har bra tips på hur man ska göra?...
Jag har ju så mycket att berätta och visa, har skrivit dagbok i många år och tror att det här kan bli en förlängning av den, så mycket lättare att skriva på datorn än för hand, och roligt att ladda upp bilder också, att minnas i bilder är underbart. Skulle kunna sitta och titta på gamla kort i timmar!
Men men...
Blogga eller Inte...
 
 
 
 

RSS 2.0