annaheltenkelt.blogg.se

Visst känns det på vindarna att det inte längre är riktig sommar, kanske har det gått över till sensommar eller kallar man det Brittssommar?? De senaste tre åren har augusti varit den månaden som det är dags för Anders att kolla status på tumören, denna augusti inget undantag. Det känns i kroppen att det är på gång, jag lever lite i halv års intervaller. När kontriollen blivit gjord och provsvaren levererade andas jag ut och lägger sjukdomen på en liten plats i bakhuvudet, där blir den liggandes, om inget händer och Anders får må bra, tills nästa gång. (februari och augusti det är ”kontroll av tumören” månader.) Nu, så här innan känns det… ja hur känns det? Svårt att sätta ord på känslan, Stressigt kanske, oroligt i magen och som att kroppen inte riktigt får ro.

Det som skiljer sig från tidigare år är att denna gång ska de även titta på hjärnans halsrygg, där de i vintras upptäckte "nått!... Nu snurrar tankarna mest kring det, vad är det där ”nått” som läkarna såg sist när Anders låg inne?! Är det ytterligare något som måste kollas regelbundet eller?? Varför kunde de inte meddelat då vad det var för något som de upptäckte, samma kontroll genomfördes då som ska göras nu!? Mycket spekulationer som snurrar runt i huvudet.

Jag frågade Anders häromdagen om han tänker mycket på det här –Nä.  Svarade han, kanske lite för snabbt och kort. Han vill sällan prata om det, kanske därför som jag pratar med er… konstigt det är med behoven att prata, att det är så olika från person till person, och tid. Ibland vill eller orkar eller kanske behöver man inte prata om saker och ibland måste man bara få ösa, ösa ur sig ord som speglar oro, rädslor och frågor!