Väntan & frustration

Varför känns det mycket jobbigare att vänta när det är arbetsdagar? Man har ju huvudet fullt av annat men ändå maler det en obehagskänsla i kroppen, rastlösheten kommer krypande och vipps så är tankarna där igen! Helgen har varit lugn och mysig, vi har umgåtts och gjort saker på var sitt håll, precis som en normal familj men samtidigt så finns där den tunga vetskapen att det inte är helt normalt, fast vad är normalt egentligen? Vem har bestämt vad som är normalt?
 
Men det som känns tyngst är att tjejerna växer upp med oron över att deras pappa är sjuk... Att inte riktigt veta hur deras tankar går, om dom funderar över frågor som dom inte vågar ställa, självklart är det så, det vet jag. Jag och Olivia pratar mycket, hon frågar sånt hon vill veta och berättar hur hon känner och upplever händelser och känslan att vara orolig. (Det är faktiskt Olivia som länge velat att jag ska börja blogga, så allt jag skriver om är hon redan medveten om, Tilde däremot som i dag är för liten för att läsa, kommer kunna läsa om hur det var, när hon blir större.) Tilde däremot, hon är tystare, frågar inte så mycket och kan även säga att hon inte vill prata om det om det kommer på tal i hennes närhet! Jag fick inte berätta för hennes lärare till en början, att Anders låg på sjukhus, det fick komma på hennes villkor,(i hallen en eftermiddag när jag skulle hämta henne i skolan...), Stackars lärare, hon fick ingen föraning att något inte var som det borde för Tilde, utan rakt upp och ner kommer det att -Min pappa ligger på sjukhus, han är sjuk igen... Hon, läraren, sa att ingenting märks på Tilde, hon visar ingenting i skolan, men sa till Tilde att hon måste berätta om hon är ledsen eller undrar över något, -Jag finns här för dig Tilde, om du vill prata! Tilde svarade henne -Jag tänker inte på det när jag är i skolan, för då har jag så roligt! Bra betyg för skolan tycker jag!
 
Jag läste Magdalena Graafs underbara blogg, hon stack i väg på äventyr med en av sina småkillar, helt underbart!! Något som fick mig att fundera på något liknande, frågan är bara vart ska vi åka? Vore så mysigt att överraska barnen med att packa in oss i bilen och sticka i väg, det behöver inte vara långt... Förslag någon?!?

Kommentarer
Postat av: Tina

Vilken dag det varit, strålande sol o någon plusgrad. Känns härligt efter den långa mörka vintern.
Vardagen ja, våra vänner säger samma sak, helgerna är rätt okej, folk kommer o fikar o det rör sig. Vardagar jobbar alla, o det blir tyst o tankarna snurrar mera. Dom ska in på röntgen imorron, så det blir långa dagar för dem, o oss, innan svar kommer❤❤ hur statusen är på hans sjukdom.
Det här med barn o sjukdomar, så tror jag att dom kommer o pratar när det håller på att rinna över, om du förstår hur jag menar. Jag har två vuxna söner, men när deras morfar blev sjuk, ville den yngsta inte prata om det med någon av oss i familjen, men han hade en bästa tjejkompis som han anförtrodde sig åt, o den stora sonen ville prata mycket om det som hände. Kanske din stora kan sova över hos nån kompis o se om hon pratar då. Sen att prata med andra vuxna kan vara att hon tror att då får du veta o det kanske hon inte vill. Krångligt att förklara, men....
Kram från Falun

Svar: Många kloka ord, Tack Tina <3
Anna Lindström

2013-02-25 @ 19:44:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0