Väntan...


All min kärlek till dig!
Finaste familj. Jag skickar en varm kram och känner med er. Som du skriver, jag tror oxå de kommer till en plats där de har värme o kan känna vår kärlek. Undrar om läkevetenskapen någonsin finner svaret på denna "skit-sjukdom".
Hur håller man ihop, själsligt, mentalt m.m är inte lätt att svara på. Det är ju en drabbning även för den som inte är sjuk. Det jag kan se hos våra vänner att kvinnan, kör på som vanligt, jobbar och sas försöker vara som vanligt. Sen har hon haft några dippar och varit sjukskriven en tid. De har ju pallitativa teamet som springer hemma, och som hon säger, vi använder inte vitrinskåpet till glas längre, där ligger sprutor o mediciner o sånt....
När "vår resa" med pappa höll på, kan jag idag inte säga hur jag reagerade. Jag brukar säga att mitt liv är indelat numera, före och efter pappas bortgång. Att jag "var tvungen" att förlora min pappa för att jag skulle lära mig så mycket om mig själv....
Som sagt han lämnade oss okt-08 och det känns ff som igår <3
Kram från Falun o ha en skön torsdag, här är det -18 idag...burr ska det aldrig bli lite varmare