Bara vanlig måndag
Hej Anna!
Hittade din blogg för en stund sedan och har nu läst och följt utvecklingen kring din mans hjärntumör. Igår fick vi beskedet att mina barns pappa har en 4 cm stor förmodad hjärntumör i höger hjärnhalva med svullnad runt om som trycker extra på olika centra i hjärnan. Känner mig lamslagen! Mina barns pappa är naturligtvis jätteledsen och tårarna kan inte sluta rinna, men han håller modet uppe gentemot barnen och mig och sätter en positiv riktning framåt. Han är naturligtvis, som vi andra, i chocktillstånd och har pga tumören och chocken svårt att samla ihop tankarna i någon slags ordning...
Vi väntar på besked från Uppsalas specialister som följer röntgenbilderna som tas löpande nu, utifrån att kortison satts in intensivt för att först och främst få ned svullnaden runt om.
Jag känner mig lamslagen och vet inte riktigt vad jag ska göra... Vi lever inte ihop sedan många år, men står varandra mycket nära och är enade föräldrar. Jag är hemma från jobbet idag, får inte ihop allt än i tankarna, och satt och googlade på hjärntumör och hittade så din blogg. Din blogg känns ärlig och att läsa den har gett mig både oro och sorg, men också tröst och någon slags konstig ärlig trygghet. Tack för att du skrivit den, den har i alla fall hjälpt mig i ett chockläge att försöka att sortera mina tankar - även om hjärnan just nu känns som vakuum. Tack!
