Men Inget ont som inte för något gott med sig.
Sjukdomen knackade på dörren för snart fem år sedan, då kunde jag aldrig för mitt liv kunna förutspå hur livet skulle bli. På ytan kanske det inte är någon större förändring annat än att vi i dag är mycket mer närvarande vi skjuter sällan något på framtiden utan försöker göra det mesta möjligt här och nu.
Men Inget ont som inte för något gott med sig.
Jag är nog inte samma människa som jag var innan, t.ex. är jag inte längre mottaglig för personer i omgivningen som tidigare hade en negativ påverkan på mig eller oss som familj. Jag har en inre styrka som jag tror att jag måste tacka sjukdomen för. Tidigare i livet hade jag ett behov av att vara omtyckt, blev oerhört besvärad om jag fick en känsla att någon var arg eller kanske helt enkelt inte gillade mig som person. Jag kunde slå knut på mig själv och la all tid i världen på att försöka förstå varför och sedan tillgodose denna person till max för att bli av med denna obehagliga känsla som kunde borra sig djupt in i mitt medvetna.
Idag är det helt annat, Idag är det Mitt Liv & Min Familj som är det viktiga. Idag vet jag vilka mina vänner är och de vårdar jag ömt. Jag vet att mitt beteende påverkar mina barn och jag gör det jag kan för att de ska bli starka och ödmjuka individer. Lära dom att vårda de vänner som de mår bra av och att inte låta sig påverkas av trista kommentarer eller dålig attityd. Att inte låta de växa upp med samma känsla som jag hade att det var så viktigt att vara omtyckt av alla utan det viktiga är att varaomtyckte av de personer som dom själva bryr sig om.
